Välkommen till Barva!

Ett informationsblad för Barva Bygdegemenskap nr 32. Nr 2 år 2008.
Utgivare: Barva Framtid och samordnare är Anne Ivarsson, tel: 016-92043


 

    Har Du som jag börjat inse att även år 2008 snart är slut. Det vi hade tänkt att hinna med i år börjar det vara bråttom att genomföra. Det har varit både regn och sol sedan förra numret av Barva-Bladet kom. Regnet minns vi nog mest. Dom lärde säger att det är bra för grundvattennivån att det regnat mycket, så vi får väl tro det.

Barvadagen i september rullade på med många olika aktiviteter. De flesta agerande var ganska nöjda, men vi hade hoppats på fler besökare. Varför det blev så, får vi fundera på till nästa år. Det är ju inte varje dag det finns möjlighet att rida på en åsna.

Företagsnätverket rullar på och det senaste är en kurs för att lära sig att göra en hemsida. I dagens samhälle är just hemsidan en förutsättning för att ”finnas” om man vill synas.

Nu ser vi fram emot Julmarknaden den 6 december. Många har redan anmält sitt intresse av att vara med. Det är ju ett ypperligt tillfälle att köpa julklappar då bredden av varor är stor. Det är också tänkt att bli ”loppis” i år. Det var ju populärt när marknaden var vid skolan. Kom och se vad erbjuds, handla, fika och trivs. Hela familjen är välkommen.

Har du några speciella idéer för framtiden så kom med dom till styrelsen så kan vi tillsammans göra något bra av det. I en tid då lågkonjunktur och annat gör att oro och missmod sprider sig, måste vi tillsammans ta alla möjligheter att lyfta fram sådant som höjer optimismen. Nu ska vi se fram emot julen och vad den kan bjuda på och sedan är det dags för ett nytt år,
med nya möjligheter.

GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!
/Rune

Julmarknad
Lördagen den 6 december 2008 kl. 10 – 16
Barva bygdegård
Marknad – Loppis – Café – Korv – Lotterier – Chokladhjul
Fiskdamm – Ponnyridning – m.m.
Musik med Göran Axelsson kl. 12 - 14
Hembygdsmuséet öppet

Vill ni hyra bord för försäljning? Pris 125:-
Ring för info/beställning hantverk: Gun-Britt Svensson tel: 016-93115
Loppis: Bertil Zentio tel: 016-92007, 070-538 68 13

   Ormparadiset

    Nu min käre läsare skall jag ta dej med på en vårpromenad till ormparadiset. Dagsmejorna kommer slag i slag, våren gör sej påmind om sin ankomst, värmande sol, knastrande iskakor under våra fötter när vi går vägen fram. Smältvattnet leker med luftblåsorna under iskakorna som snöplogen lämnat kvar. Små vattenrännilar lämnar vägen till drivan i sitt dike. Vi kommer till stilla undran, är detta våren?
    En dag som denna, är det så säkert, vi har våra ormar framme i sitt solparadis Holmstugebacken. Vi är i stor spänning på vad vi kommer att få se. Väl framme vid vår backe blir det steg på stenar än hit än dit till den södra delen, bra nära till backens krön. Här gäller det att balansera och gå tyst fram, ormar är ett vaksamt väsen som känner av oförsiktiga steg. Vi skymtar nu den kålfatsliknande gropen med några hasselbuskar intill. Den grunda gropen är riktigt lövbeklädd, några mindre stenar sticker upp här och var. -Jo, se där, i denna soloas ligger den mest förundransvärda hop av ormar i ett enda kaos. Vi kan inte urskilja något om vems är vad, huvudet eller stjärt. Ett myller av färger, svarta ängsormen, den markant svart-vita (min favorit) samt hagmarksormen den bruna och kvicka. Snokarna, den svarta och den bruna hasselsnoken lyser med sin frånvaro, har säkert sitt eget kvarter. I all den stund vi står och betraktar detta myller av ormar, till antalet omkring 15 stycken, får vi en rysande känsla med respekt och förundran över dessa varelser.
    Ja, här har du fått en unik upplevelse att minnas och begrunda. Du har fått taga del av vårens härkomst på detta sätt, det är en fin entré till våren som kommer.
    Detta ormparadis har jag besökt i många år under dagsmejedagar. När våra reptiler skall ut på sina domäner så är deras jaktmarker förträffliga, utfallsgrav med vatten, många mindre diken i landskapet. Här har de gott om sorkar, möss, grodor och fågelägg. Vid flyttfåglarnas ankomst tager ormvråken sin plats i denna nejd och som alltid hälsas välkommen av våra tofsvipor, talar om att de är här.

    Huggormen omfattas av tolv arter i Europa (Vipera). Vår art i Sverige vistas till polcirkeln (V. berus), FRIDLYST/Sven Stolpe

   Torghandel

    Lördagens torghandel i Strängnäs var alltid en folkfest på 1930-40 talet. Där möttes man för såväl kommersen, som att bara vara där. Var ska sleven vara om inte i grytan? Petrus Thornell har sin plats med sitt lilla torgbord denna lördag. Utöver de sedvanliga rotfrukterna har Petrus med sig slaktade höns, som ligger uppradade på hans bord. En dam, som är stamkund hos Petrus, kommer och får syn på de uppradade hönsen varpå hon utropar förvånat: - ”Det luktar höna!” Ett snabbt svar från Petrus: - ”Jaha, det är i allafall inte om mej!” Damen snörper på mun och försvinner fort i folkvimlet med handväskan dinglande vid sin sida.
    Det var inte alltid den slagfärdige Petrus tog hem replikerna i sina svaromål. Efter ovanstående händelse kommer en stamkund fram till Petrus bord och vill köpa av hans fina potatis. Hon upptäcker att potatisen är onormalt stor, varpå hon utbrister: - ”Åh, det vá väldigt stora potatisar ni har i dag!” Repliken kommer: - ”Det vet väl damen, de dummaste bönderna har de största potatisarna!” Här hugger Petrus i sten. Damens svar kommer snabbt: - ”Då förvånar det mej att potatisen inte är större!” Petrus blev svarslös./Olle Stolpe

   Frikyrklig verksamhet i Barva

    Att "frikyrkligheten" kom till var bl. a. för att människor, som läste Bibeln, ansåg att kyrkan inte fullt ut följde Guds ord. "Den som tror och blir döpt, ska vara frälst" sa Jesus. Alltså lät man döpa sig som vuxen efter sin omvändelse för att då bli medlem i församlingen. Man ansåg också att fler än prästerna, hade rätt att predika Guds ord. Där gick man emot Konventikelplakatet och blev ofta både förföljda och även fängslade för sin verksamhet. Men under senare delen av 1800- talet blev man mer "rumsren" då samhället såg vad det betydde i ett samhälle som hade stora alkoholproblem och att de som anslöt sig till frikyrkorna också avkrävdes ett nyktert leverne.
    Ärla baptistförsamling som bildats 1867, bedrev ganska snart "utpostverksamhet" i bygderna runt Ärla, bl. a. i Barva. Men den 12 april 1896 beslöt sig 10 ungdomar, vid ett möte vid Stora Vad, att bilda ”Barva Kristeliga Ungdomsförening”.
    Syftet var att sprida Bibelns budskap för att få fler att uppleva Gud i sina liv. Förutom offentliga samlingar där alla var välkomna, hade man regelbundna möten för medlemmarna, månadsmöten med protokoll. Dessa innehöll mycket Bibelläsning, sång och bön. Många pastorer från olika håll deltog som talare i gudstjänsterna.
    I november 1921 bildades så ”Barva Kristliga Förening”, som en fortsättning på Ungdomsföreningen. 23 medlemmar skrevs in vid bildandet. Mycket av verksamheten koncentrerades till kapellet vid Långsved. Ett bostadshus byggdes om för Blåbandsföreningens och baptistförsamlingens verksamhet. Ett hus som fortfarande finns kvar.
    En viktig del av arbetet var söndagsskolan. Upp emot 40 barn deltog år 1923. Pastorerna i församlingen i Ärla besökte regelbundet Barva för mötespredikande.
    Kortare tider hade man evangelister arbetande i Barva. Karakteristiskt för föreningen i Barva var ett ekumeniskt tänkande som resulterade i att besökande talare kom från baptistsamfundet, Örebromissionen, pingströrelsen och andra. Man hade även möten i församlingshemmet vid Barksäter.
    Tidigt visades intresse för missionsarbete i olika länder. Bl. a. Kina, Indien och andra länder nämns i protokollen, då man beslutade om bidrag.
År 1937 beslutar man att bilda en egen församling, en pingstförsamling, med namnet ”Filadelfia”. Det anställdes efter några år en egen pastor, som också var föreståndare. Den fasta punkten var Långsved, men sommartid hade man ofta möten ute på olika platser.
    Ett mötestält inköptes i slutet av 40-talet och detta sattes upp för veckovisa aktiviteter runt om i Barva, Härad och Länna. Biståndsarbetet har under alla år varit stort både i Asien och Afrika. Speciellt låg Liberia och Thailand församlingen varmt om hjärtat. 1970 blev en av församlingens medlemmar missionär i Thailand.
    I mitten av 50-talet inköptes lokaler i Eklången (i Ärla) där den fasta verksamheten mer och mer koncentrerades. Den utåtriktade verksamheten fortsatte även i Barva.
    I dag är Filadelfiaförsamlingen i Barva en del av Pingstförsamlingen i Ärla. Cirkeln är sluten. Baptistförsamlingen i Ärla, som startade verksamheten i Barva är borta, men en församling finns i dag, som fortsätter arbetet./Rune Johansson

   En vandring till istiden

I skog och mark, ängar som hagar, har jag vandrat i tider som gått. Där har man funnit naturens gåvor men också dess gissel. Det kan också vara så, att det i sinnet man har, bjuder naturen på, man blir ett med den, det är alltid så med en vandring, alltid något nytt man får se, upplevelser eller ställa sig frågor därom.     I detta nuet, tar jag med dig på en vanlig promenad hemmavid. Vi går en sväng på Baggvretsåsen och ut mot Biartorps ängar. Det enkla kan ibland bli det stora i en sådan utflykt. Vi upptäcks under vår vandring av olika arter fåglar och djur. Strax utkommen på Biartorps åker och ängsmarker arbetar en räv med sökande efter sork.     När vi närmar oss en lövträdsbeklädd holme stannar vi till, framför oss ligger en egendomlig sten av aldrig skådat slag. Stenens form skiljer sig helt ifrån hur en sten normalt ser ut. Vi står förstummade inför detta exemplar. En sten med djupa tegelpannsvågor i. Stenen är också något mossbelupen. Vi är totalt förbryllade över vad vi ser. Vid en noggrann undersökning av stenens struktur, går våra tankar tillbaka i istidens vingslag. Denna sten har med stor sannolikhet ”släppts av" från vår inlandsis. Stenen ligger också utanför Baggvretsåsens mynning s. k. oset. Under isens enorma tryck har stenen därav fått sin säregna prägel. Vi betraktar denna historiska tingest, länge och väl, den höga åldern imponerar (ca. 10 000 år). Vi fotograferar stenen, det är ett måste.     Vandringen får därefter bli till hemfärd. Jag tackar för sällskapet för denna gång, men väl mött en annan tid.     Vad naturen dej kan ge, är alltid vad du själv kan se./Olle Stolpe

   Ur ”Barva Kyrka” av Henrik Davidsson tryckt 1946:

    Kyrkans gamla dopfunt har helt gått förlorad. I en inventarieförteckning av O. Hermelin år 1869 heter det om den: ”Uti klockarens trädgård foten till en dopfunt, vriden. På kyrkogården själva dopskålen, sönderslagen, 18 tum i diameter.” Den synes ha tillhört en typ, med fot i form av en stympad kon, halvsfärisk skål och ett parti mellan fot och skål i form av ett grovt rep, hoplagt till en ring. Om den haft denna form, bör den ha tillkommit på 1100-talets senare hälft.
    År 1942 fick kyrkan genom insamling en ny funt av ek med utskurna bilder i hög relief utförd av konstnären Erik Sand, Strängnäs. Motiven till dessa bilder ha hämtats från Eskilslegenden. Upptill vid kanten finnes följande bibelcitat ”gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.”
    På funten ligger nu kyrkans gamla dopfat av mässing, som omnämnes i 1657 års inventarium. Bilden i fatets botten föreställer, hur Adam och Eva utdrivas ur paradiset.

   Den medeltida dopfunten återfunnen efter 139 år!

Den nästan 900-åriga dopfunten kommer att återinvigas 1:a advent!

Rekarnekött, ett lokalproducerat kött hela vägen!

    Det började i december förra året i Barva Företagsnätverk med en diskussion om eget slakteri. Det var dock något komplicerat och krävde en hel del startkapital.
    I stället blev det ett handelsbolag med eget varumärke ”Rekarnekött”. Vi är fyra lantbruksföretag som tillsammans startat handelsbolaget.
Vi har alla kor med kalvar och föder upp kalvarna till slakt. På sommaren går våra djur på beten och på vintern får de foder som är producerat på gården. Djuren kommer att slaktas så lokalt som möjligt, närmsta slakteri är Närke Slakteri. Köttet kommer att styckas direkt i butik eller först grovstyckas hos en lokal styckare i Kjula.
    Det är tre butiker i Eskilstuna som kommer att sälja vårt kött; ICA Ekängen, ICA Stenby och ICA Nyfors. Vi hoppas att konsumenterna värdesätter ett lokalproducerat kött och att de är villiga att betala lite mer för den hantering det kostar att särskilja och plocka ut det bästa köttet.
    Vi har slitit hårt med detta och lärt oss otroligt mycket om kött, köttkvalitet, slakt och styckning.
    Nu är det väldigt roligt att sätta allt i verket.
    Gårdar: Lindholms Gård, Stenkvista, Stora Nyby och Väsby Mellangård.      /Martina Schagerlund           Besök gärna www.rekarnekott.se

Dansbanan i Barva

Troligtvis rådde en viss oenighet mellan pingstvänner och blåbandister på ena sidan och övrig ungdom på den andra, när det gällde att roa sig. Oenigheten kom fram när man skulle anlägga en dansbana. En åttakantig dansbana byggdes år 1924 vid Sågstugan. Den kompletterades fyra år senare med tak och löstagbara väggar/luckor.     Dansbanan låg kvar i trettio år och utgjorde idrottsföreningens främsta inkomstkälla. Man begärde fem kronor för att skura dansbanan. År 1925 togs fotbollsplanen invid dansbanan i bruk. Någon vattenledning drogs aldrig till platsen. Fotbollsspelarna fick tvätta sig i Sågstuån, som flöt förbi planen.     På 1950-talet fälldes oturligt nog en ek över dansbanan. På försäkringen fick Barva idrottsförening (BIF) ut 4.200 kronor.     För musiken stod lokala förmågor på 20- och 30-talen. På 40-talet spelade olika orkestrar, bland vilka kan nämnas Åke Söhrs orkester, som då hette Strais.     År 1961 började danserna vid Söderby magasin tillsammans med Kjula IF./Tage Thelin.

Foto Sven Johansson

Åbohemman

    Ordet Åbo betyder att någon bebor ett hemman. Eller som det står i Bonniers konservationslexikon: "Åborätt, rätt att inneha annans jord under ärftlig besittning, stundom ständig besittningsrätt, huvudsakligen vid kronojord och jord tillhörig allmän inrättning." Denna typ av brukande av jordbruksmark tillkom under slutet av 1600-talet.
    Begreppet åbohemman upphörde 1935. Då fanns endast 37 åbohemman kvar i hela Sverige, varav 7 st. i Barva. Dessa var Degersten, Ekelund två gårdar, Långsved, Rosendal, Rännbäcken och Stavtorp. Dessa gårdar beboddes 1935 av de rätta avkomlingarna av de åbon som brukade gårdarna 1773, då Åkers styckebruk skatteköpte gårdarna av Kronan. 1935 kunde åborna friköpa gårdarna, för endast stämpelavgift, och få lagfart på gårdarna. Tidigare hade man endast nyttjanderätt som ärvdes i rakt nedstigande led. Trots det låga priset ansåg sig några av köparna lurade och vid en process i början av 1960-talet fick man rätt och vissa gränsjusteringar gjordes.
    Från 1892 fick åbon övertaga både kommunal och kronoskatten för gårdarna och samtidigt fullgöra andra skyldigheter som en fastighetsägare har.
    Åbons rätt ifrågasattes ganska ofta och många gånger blev det domstolar på olika nivåer som fick avgöra tvister. Rättigheterna var ganska kringskurna. Hade inte åbon någon son eller i "nödfall" dotter föll åborätten. Överskred man ”rättigheterna” låg man illa till. Ett exempel är en son till en åbo, som sålde lite ved och kol från fastigheten. Genast ifrågasattes åborätten. Domstolens utslag blev att döma till böter, men att fadern fick behålla gården, då han inte var inblandad.
    Att Åkers styckebruk fick skatteköpa gårdar från staten berodde på att kungen ansåg att styckebrukets behov av kol och ved måste tryggas för att klara kanontillverkningen.
    Åborna hade alltså arbetsplikt gentemot ägarna. Barvaböndernas uppgift var att hugga skogen, kola och transportera till Styckebruket. Uppgifterna fördelades på de olika gårdarna. Uppgifterna kunde bli så omfattande att åbon tidvis arrenderade ut gården för att klara betinget. Åborätten kunde förverkas om man ej fullföljde de plikter man hade.
    Anledningen till att 20 % av de kvarvarande hemmanen fanns i Barva kan man fundera över. Skogen var livsviktig för Åkers styckebruk då ved och kol var grunden till att kunna driva processerna i fabriken. Det sägs att vid sekelskiftet 1900 fanns knappast någon skog kvar från Åker till Barva. En teori kan vara att i Barva fanns fortfarande råvaran kvar. Därför behövdes åborna fortfarande.
    De senaste åren har Sveaskog, som representant för staten, sålt ut den skog som var så viktig för landet, till privata köpare.
/Sven Johansson och Rune Johansson

Degersten efter foto från Sven Johansson

Ett tillrättaläggande om vår väderkvarn på Söderbyåsen.
    Det finns många varianter om tiden då vår väderkvarn var i bruk. Kvarnens tillkomst och historia skall jag inte gå in på här. Vad som däremot är av stor betydelse är när i tiden vår kvarn stannade och förblev obrukbar.
    Till saken hör: Min faster arbetade som mjölnarflicka i denna kvarn, var så att säga ”allt i allo” och behjälplig där. Kvarnen brukades friktionsfritt fram till år 1923, då krångel med vingar och balans uppstod detta år. Resultatlösa försök att få kvarnen brukbar misslyckas, min faster slutar där samma år.
    För malning av säd hänvisades till grannsocknarna Kjula, Härad och Ärla, som hade dieseldrivna kvarnar.
    Vi var många skolbarn, som passerade förbi denna väderkvarn på vår skolväg. Åren var 1930 – 1940- talen. Intresset var stort hos oss barn för denna kvarn, men vi fick aldrig uppleva och se när kvarnens vingar roterade. Vi frågade en man som gick utanför statarstugorna intill, varför inga vingar gick. Han svarade oss, att kvarnen är trasig, den har fel på vingarna och dreven och med detta lät vi oss nöjas.
    Min farbror Karl-Sigvard växte upp på 1920-talet och bodde på Baggvreten till senare del av 1940-talet, även han hade aldrig sett några vingar gått för malning.
    Att kvarnen var i bruk under andra världskriget är helt gripet i luften, kvarnens vingar var bara i skelettdelar sedan årtionden tillbaka i tiden./Sven Stolpe

  Hermanstorp
    I tassemarkernas utkant, intill vretar och skogssnipar, ligger det lilla torpet. Här har setts älgar som på aftonen gått fram till någon vret på sitt kvällsbete, haren som smakar på klövervallen, arlastundens kokande orrspel och tjäderns knäpp och sisande spel, ugglan som är ett med torpet, ja, det är Kalles och Hildas sällskap i denna naturens rikedom.
    Den som har vuxit upp i Barva kanske kan förnimma sej om var Hermanstorp är beläget, en idyll vid vägen nära Limslätt.
Kalle och Hilda flyttade från Folktorp (Lindsäter) till Hermanstorp 1923. De överlät arrendet på Folktorp till sonen Einar, som där har vuxit upp.
Torpet präglades av allehanda slag av växter som de skötte med omsorg. I bildens högra del ser man ett ribbmönster av grangrenar, ett hägn till hönsgården. Bikupor av dåtidens modell. En egen tillverkad vindflöjel fanns i trädgården (ej i bild). Kalle tyckte flöjelns lek med vinden var ett tillskott i tystnaden.
    När mörkret instundar, tändes den gamla fotogenlampan. Vattnet till morgonkaffet och hushåll hämtades från ett dike strax intill torpet. Dikets vatten var alltid rinnande och var därför tämligen mycket friskt.
    Jag gjorde många besök till Kalle och Hilda på deras torp i olika slag av ärende. Jag var alltid välkommen dit. Minnes särskilt de besöken, då jag som mycket liten, ikläddes en kopingla hängandes om halsen, för att så hitta mej om jag skulle gå bort mej. Jag gick ofta på skogarnas stigar, över åkrar och ängar. Som belöning för mina ärenden, tidningar, snus och andra små varor, fick jag en liten bit vaxkaka, ibland med innehållande honung. Sådant är ett minne för livet.

Här poserar Kalle och Hilda på torpet bland sina trädgårdsalster. En framtoning av förnöjsamhet över sin tillvaro kan man se i deras ansikten. Kortet är taget omkring 1939.     En idyll, som i dag är utplånad, men för oss Barvabor, som har upplevt idyllen på plats, känns vingslagen från den gångna tiden, spår som vittnar om enkelhet och harmoni.     Som kuriosa vill jag nämna att folkpensionen var 28 kr/mån. Kalle och Hilda slutade sina dagar på sitt torp, omkr. 1935-40 tal./Olle Stolpe

Sågstugan

Sågstugan var torp under Prostökna före 1894.
Affären startade troligen på 1890-talet. Affären lades ned omkring 1964. Sågstugan ombyggdes 1924 och 1938-39 och senare av fam. Hedin.
Magasinet byggdes 1920 och revs av fam. Hedin.

1894
Handlare Oskar Vilhelm Öhman född 1857 i Eskilstuna.
Föreståndare Ida Sofia Olsson, född 1865 i Eskilstuna, flyttade hit 1894 från Eskilstuna och flyttade 1896 till Moheda i Kronobergs län. Föreståndare Anna Fredrika Broberg född 1855 i Torpa, hit från Torpa 1896 och åter Torpa 1898. Föreståndare Gerda Teresia Eriksson född 1866 i Göteborg inflyttad 1898.

1900-1904
Handlare Karl Gustav Pettersson född 1861 i Lilla Mellösa. Han hade även affär i Eklången (Alberga).
Föreståndare Gerda Teresia Eriksson född 1866 i Göteborg.
Ny handlare Anders August Eriksson född 1863 i Ärla. Kom från Erikslund, Kyng.

1905-1910
Handlare C. Pettersson i Båsenberga Västra Vingåker. Föreståndare Edla Maria Johansson född 1871 i Barva, från Erikslund Kyng.

1911-1919
Handlare J. A. Lindgren Hagaborg Barva död 1914 och han drev tidigare Hagaborgs Handel.
Handlare Emil Bernhard Pettersson född 1873 i Rytterne, kom 1913 från Eskilstuna, Fors flyttade 1918 till Eskilstuna, Fors.
Handlare Karl Linus Pettersson född 1894 i Madesjö Kronobergs län med brodern Handlare Knut Artur Pettersson född 1898 i Orsjö, Kronobergs Län och flyttade hit 1918, flyttade 1924 åter Orsjö.

1920-1929
Handlare Gustav H Pettersson född 1898 i Näshulta kom 1923 från Mosstorps handel i Ärla, och flyttade 1926 till Morgongåva.
Handlare Karl Erik Nygren född 1862 i Skinnskatteberg, kom 1926 från Ljusnarsberg, flyttar tillbaka 1927 till Ljusnarsberg.
Handlare Karl Gottfrid Pettersson född 1874 i Näshulta (han var kusin till Gustav H Pettersson) och kom 1926 från Näshulta och flyttade 1933 till Prostökna och öppnade affär vid flygeln, den var kvar i ca 1,5 år.

1930-
Handlare Gustav H. Pettersson född 1898 i Näshulta, kom 1933 från Stockholm och drev sedan affären fram till 1956. Hyrde 1956 ut affären till Stig Ahnlund och 1959 till Gunvor Blomberg, därefter 1961 till familjen Bredin, som köpte fastigheten 1964 och affären nedlades. Fastigheten såldes senare till familjen Hedin och därefter till fam. Nordqvist, som fortfarande bor i Sågstugan.

Telefonväxel (Prostökna) 22/8 1898 - 27/3 1945. Postombud från omkring 1930 - 1960. Bankombud från omkring 1935 - 1953. Bensin och olja från omkring 1925 - 1958. Sortiment: Specerier, konserver, chark, manufaktur, järn, färg, kem. tekn. läder, tidningar, tobak och snus, husgeråd, leksaker, lädervaror och diverse.

/Sven Johansson

Enligt filosofin ”Reggio Emilia” vill vi på Barva förskola:
 Arbeta utifrån barnens intressen och erfarenheter
 Se barnen som kompetenta och med en rik kunskap
 Att barnen är ömsesidigt beroende av varandra i deras läroprocess
 Att med diskussioner, reflektioner lär sig barnen bäst
 Att barnens delaktighet och eget ansvar är viktigt
 Att olikhet, skillnad är en resurs och en tillgång som accepteras
 Arbeta med långvariga projekt i barnens takt, studera detaljer, från olika infallsvinklar
 Låta barnen ta god tid på sig och få prova sig fram
 Att barnen har rätt att välja sitt ”språk” att kommunicera med
 Inte söka ”rätt” svar utan vi är intresserade av barnens egna tankar, idéer och fantasier om olika företeelser.
 Låta barnen reflektera
 Motverka stress och flyktighet
 Arbeta i smågrupper
 Att det finns valmöjligheter för barnen
 Jobba med det som fungerar för barnen

Pedagogerna använder sig av:
 Dokumentationer, med hjälp av observationer, kamera, videokamera, titta på hur barnen gör, följa barnens läroprocess
 Diskussioner och reflektioner av de pedagogiska dokumentationerna, för att analysera och för att kunna veta hur vi ska gå vidare
 De 100 språken
 Den skapande miljön, den ska vara aktiv och föränderlig. Väggarna ska tala av dokumentationer med barnens arbete och lärande
 Frågan: vad kan vi förändra till det bättre?
 Barnen och deras kunskap, pedagogerna är nyfikna och lär sig av barnen
 Gemensamma mål: trygghet, empati, jämställdhet, demokrati och lärande
 Litteratur, sätta teori till praktiken
 Att arbeta förutsättningslöst, tänka bort alla tankar som ”så är hon/han” och ”så brukar han/hon alltid göra”.
 Tankesättet att barn blir olika i olika sammanhang
 Att förundras över barnens sätt att tänka
 Relationerna, de är viktiga för tänkandet, ty ingen och inget existerar utanför kontext och relationer.
 Problemlösande pedagogik, ge barnen utmaningar, vara nyfikna på hur många sätt de kan lösa det på.

Enligt Reggio Emilia - filosofin ser vi De fyra viktiga pedagogerna:
 Barnen kan hjälpa varandra och de lära sig i de olika mötena.
 Pedagogerna är medforskare, goda lyssnare, har intressanta och aktiva frågor.
 Miljön med olika stationerade lek/forskarvrån, där barnen kan ta eget ansvar
 Föräldrarna är en resurs i förskola och ska känna delaktighet i verksamheten

Förskolan jobbar också mycket med matematik, barnen är väldigt nyfikna och intresserade. /Personalen genom Maud Svensson

Tove har målat ett paraply, som är ute och går i regnet!

Emil: ”På den här bilen fastnar det inte så mycket luft, då luften far över bilen”

Vägbelysningen

Barva Framtid vill tacka alla de generösa givare, som hjälpt oss, att betala elräkningarna.
Vi får fortfarande betala elströmmen till de tre belysningsstolparna, som står vid korsningen väg 900 (gamla E 20) och sockenvägen!
Du kan betala din andel av kostnaderna till postgiro 28 51 99-6 eller bankgiro 5086-6961 till Barva Framtid, och märk med ”vägbelysningen”!

Vill du prenumerera på Barva-bladet till någon på annan ort? 4 nr hemskickade för 60 kr.
Postgiro 77 31 43-3 (Kjell Ivarsson) och glöm inte namn och adress. Tack!

Tillbaka till Barva-sidan